Från Glenn Miller till Magnus Wernblom...


Tidigare publicerad i Örnsköldsviks Allehanda 2005-11-30



Magnus Wernblom är ett känt hockeynamn i hela Sverige och då mer som en kämpe än som en lirare. Vad många dock inte vet är att han egentligen fallit ganska långt från familjeträdet, där det vimlade av lirare...
...av musik!

Lars-Ivan Söderlund har på nätet kartlagt populärmusikens historia i Ådalen och han berättar att familjen Wernblom flyttade från Seskarö i Norrbotten till Kramfors 1917. Fadern hette August Julius och tillsammans med sina söner Bengt, Seth, Sven, Bert, Svante och Ivan Wernblom bildade han snart Wernbloms hornorkester. Den ende orkestermedlem som inte tillhörde familjen var trumslagaren Anders Eriksson. Efter andra världskriget återfanns de flesta medlemmarna från Wernbloms hornorkester i Kramfors musikkår. Förutom Anders Eriksson fanns även Bengt, Ivan, Seth och Bert Wernblom i uppställningen.

Den mest kända av lirarna Wernbloms musikaliska konstellationer var dock Al Verns orkester. I dess olika uppsättningar återfanns tidvis både Bert och Bengt Wernblom och förmodligen kan man härleda även den fiktive bandledaren "Al Vern" ur namnet Wernblom. Al Verns orkester höll igång på 40- och 50-talen och var känt över hela Norrland. De sades ha ett "amerikanskt sound" som påminde om Glenn Miller. I boken "Surströmmingskusten och landet Nolaskogs" skriver Olle Norell att klarinettisten - som enligt andra källor bör ha varit Bengt Wernblom - hade fått anbud från den svenska orkesterledarlegenden Thore Ehrling. I Ångermanlands Musikerförmedlings orkesterhäfte annonserar Al Verns med "bra solister, solo, duett- och triosång" samt "sitt goda humör och shownummer". Detta inkluderar enligt Olle Norell bandets trombonist (Evert Lundin?), "publikens favorit", som emellanåt manövrerade sitt instrument med foten och även var bas-sångare i stil med "Här kommer Karl-Alfred Boy"/"I'm Popeye the Sailor Man".

Men Magnus Wernblom blev alltså hockeyspelare. Som de flesta andra svenskar fick han på lågstadiet pröva på blockflöjt men "fröken drog av mig flöjten och sa att det där var ingenting för mig". I en intervju i slutet av 90-talet uppgav Magnus att hans favoritmusik inkluderade Perssons pack och Ebba Grön, och då befinner vi oss onekligen rätt långt från Glenn Miller...

/Mikael Uhlin