Besöket som fick följdverkningar


Denna text har tidigare publicerats i Örnsköldsviks Allehanda 2005-12-22

Ibland kan en liten händelse få stora och oförutsägbara följdverkningar. Många äldre hockeykännare i Ångermanland menar att en sån händelse var när det engelska hockeylaget Harringay Racers turnerade i Sverige vintern 1952-53 och uppvisningsspelade bland annat på Kempevallen. Besöket var uppenbarligen en nyttig injektion i rättan tid för hockeyns utveckling i distriktet.

Britterna höll sig väl framme i den internationella ishockeyn åren före och efter andra världskriget. Man levde högt på importerade kanadensare som man även i landslagssammanhang kunde tillgodoräkna sig, uppenbarligen eftersom medlemmar av brittiska samväldet bosatta på brittiska öarna räknades som fullvärdiga britter ("qualified by residence"). Största framgången kom 1936 när Storbritannien tog hem "trippeln", dvs OS-, VM- och EM-guld, men så sent som 1957 kunde ett klubblag som Brighton Tigers besegra det sovjetiska landslaget. Andra kända lag var Wembley Lions, Nottingham Panthers och Earls Court Rangers, som under flera år sopade banan med europeiska klubb- och landslag.

NHL bestod vid denna tidpunkt av endast sex lag med stor konkurrens om platserna som följd och många spelare som idag utan problem skulle platsa i nåt av NHL:s 30 lag blev i stället brittiska proffs. Varje år när det lackade mot jul gjorde brittiska ligan ett närmare två månader långt uppehåll eftersom hallarna då var upptagna av isshower, cirkusföreställningar och julpjäser och då begav sig lagen ut på turnéer till övriga hockeynationer i Europa.

London-baserade Harringay Racers spelade 13 matcher i Sverige kring årsskiftet 1952-53, bland annat mot Tre Kronor i Ahearne Cup. Den 9 januari 1953 kom man till Örnsköldsvik för match mot Ångermanlands landskapslag. Landskapslaget drogs på den tiden ihop vid matcher av den här kalibern och där samlades spelare från Alfredshem, Nyland och Kramfors. Tio år senare hade landskapslaget spelat ut sin roll eftersom de bästa ångermanlänningarna då redan spelade i Modo. Till matchen mot Harringay lånade man även in två backar från Gävle Godtemplare, Arne Backman och "Jätten" Eriksson.

Inför ca 2000 begeistrade åskådare bjöd kanadensarna i Harringay Racers på en formidabel hockeyuppvisning där Ångermanland krossades med 13-5 (trots en tidig ledning med 3-1). Resultatet spelade dock inte så stor roll. Det viktiga för spelare och publik var att med egna ögon få se såna där legendariska kanadensare som man tidigare bara hört talas om. Mot Ångermanland mönstrade Harringay åtminstone två spelare med NHL-meriter, Joe Shack (som 1942-45 spelade i New York Rangers) och Bill Johnson (i Toronto Maple Leafs 1949-50). Det var fler än en i publiken som några dar senare reste till Kramfors för att bevittna returmötet. Den gången slutade det bara 3-9 och överlag behövde Ångermanland inte skämmas mer än övriga landet. Harringay öste nämligen in sammanlagt 129 mål på de 13 matcherna och vann alla matcher utom en (där Tre Kronor nådde 5-5).

Efter matchen på Kempevallens naturis åt lagen en gemensam middag på Statt ty detta hände sig vid den tiden då idrotten förbrödrade.

LAGUPPSTÄLLNINGAR & MÅLSKYTTAR:

Ångermanland

mv: Bosse Eriksson, Nyland
K-E Öhlén, Alfredshem

backar:
"Kabben" Berglund, Alfredshem (4-4)
Arne Backman, Gävle GIK
"Jätten" Eriksson, Gävle GIK

forwards:
Olle Granberg, Alfredshem (2-1, 5-11)
Kjell Edin, Kramfors (1-1, 3-1)
"Fiskarn" Leijon, Nyland
"Loppan" Norgaard, Nyland
Kjell Nordin, Nyland

reserver:
Anders Nordin
Harry Westman

Harringay Racers

mv: Pete Belanger

backar:
Bill Johnson (3-3, 3-4, 4-9, 4-10)
Milt Swindlehurst (4-6, 4-11)
Bob Joss

forwards:
Harold Poulin (4-5, 5-13)
Joe Shack (C) (5-12)
Bill Glennie (4-8)
Geoff Burman (3-2)
Ed Blondin
Ken Westman (0-1, 4-7)
Jim Zarie

Domare:
Tore Demnert, Stockholm
Runo Hallberg, Domsjö

Harringays matcher i Sverige 1952-53:

30/12 Leksand-Harringay 3-9
4/1 Tre Kronor-Harringay 1-3 (AHEARNE CUP)
6/1 Tre Kronor-Harringay 5-5 (AHEARNE CUP)
7/1 Gästrikland-Harringay 2-9 (Gävle)
8/1 Medelpad-Harringay 8-20 (Sundsvall)
9/1 Ångermanland-Harringay 5-13 (Övik)
10/1 Västerbotten-Harringay 6-9 (Clemensnäs)
11/1 Norrbotten-Harringay 4-13 (Luleå)
13/1 Ångermanl/Medelpad-Harringay 3-9 (Kramfors)
14/1 Dalarna-Harringay 4-11 (Ludvika)
15/1 Forshaga-Harringay 5-11 (Karlstad)
16/1 Bofors-Harringay 3-14 (Karlskoga)
19/1 Tre Kronor-Harringay 1-3 (Östermalms IP)

/Mikael Uhlin