Bandyfästet Örnsköldsvik


Denna text har tidigare publicerats i Örnsköldsviks Allehanda 2005-12-02



Örnsköldsviks hamn 16 januari 1921, foto Werner Wångström i veckotidningen Hvar 8 dag

Innan ishockeyn fick fotfäste i Nolaskogs var det bandy som gällde på vintrarna. I början av 1938 begav sig stockholmaren Einar "Knatten" Lundell dock ut på missionsresa längs norrlandskusten. Hans uppdrag var att presentera ishockeyn, huvudsakligen för bandyspelare och snart började dessa att "pucka hockey".

Bandy och ishockey har otvivelaktigt ett gemensamt ursprung som europeisk respektive nordamerikansk isvariant av landhockey. Bandyn introducerades i Sverige på 1890-talet när greve Clarence von Rosen grundade Stockholms Hockeyklubb. Man höll till på Nybrovikens is och ursprungligen var det officerare och medlemmar ur kungafamiljen som spelade. Ännu vid Nordiska Spelens bandyturnering 1901 användes en puckliknande trissa men 1904 slogs definitivt fast att boll skulle användas. I samma veva byttes beteckningen "hockey" mot "bandy", ett ord besläktat med svenskans "bända" och engelskans "bend" och som lär syfta på de böjda klubborna. I Ryssland utvecklades bandyn till en verklig folkidrott. Fram till 1954 - då de skandinaviska reglerna infördes - spelade ryssarna en delvis egen variant av bandy som hade mindre målburar men större klubbor och bollar och var full av smarta dribblingar och kombinationer i högt tempo.

Ordet "hockey" har flera förklaringar. Dels spelade Mohawk-indianerna en slags landhockey kallad "hoghee" (vilket lär ha betytt "slå varandra i skallen"!), dels var "hoquet" det fransk-kanadensiska ordet för "krokig herdestav". Dessutom fanns det i mitten av 1800-talet en brittisk överste John Hockey vars mannar spelade en rudimentär ishockey som kom att kallas "Hockey's game". I takt med att planerna blev mindre reducerades spelarnas antal från bandyns och landhockeyns elva man till nio och sedan sju. Sjunde man kallades "rover" och var en slags libero. NHLs föregångare NHA fastställde 1911-12 antalet spelare till sex men så sent som vid OS 1920 spelades sjumannahockey.




7 februari 1932: Järveds A.I.S. åkte skridskor in till stan för bandymatch i tullkanalen mot Friska Viljor. Bakre raden (fr v): Edvin Larsson, Gustav Nordkvist, Elof Jonsson, Hartvig Sjöström, Erik Pålsson, Karl-Johan Ahrnlund. Främre raden (fr v): Eskil Nässlin, Abel Hörnfeldt, Karl Gustav Sohlin (mv), Holger Nilsson, Sven Nordkvist.


På 20- och 30-talen spelades bandy mellan bl a Friska Viljor, ÖSK, Norrbyskärs GoIK och Själevads IK. På andra sidan Varvsberget fanns Alfredshems IK med sina skridskoskickliga bandyspelare. Spelarna i dåvarande Järveds AIS åkte skridskor in till stan när det var dags för match. Spelplats var först den så kallade tullkanalen (ungefär vid nuvarande gästhamnen) men senare hade FV sin bandybana på gamla idrottsplatsen (nuvarande busstationen). Alfredshem spelade ursprungligen sina bandymatcher på naturisar som Hörnsjön men 1936 fick man tillgång till spolad landbana på Kempevallens fotbollsplan. Alfredshem vann de nordångermanländska serierna 1932, 1934 och 1937 medan man 1936 kom tvåa efter FV. Däremot gick det sämre i distriktsmästerskapen. FV nådde DM-finalen 1923 men förlorade med 2-3 mot härnösandslaget IF Älgarna. 1932 besegrades Alfredshem av samma lag med hela 8-0. 1937 vann Alfredshem alla matcher - utom i DM mot IFK Nyland (resultat 2-5). 1928 spelade Norrbyskär DM-final i Västerbotten mot Umeå IK och även där blev det en knapp förlust, 7-8 efter förlängning.

I februari 1938 kom så "Knatten" Lundell till Övik. Tack vare den lilla och lättskottade planen fick hockeyn ett definitivt företräde under de kalla och snöiga krigsvintrarna. 1938-39 blev Alfredshems sista regelrätta bandysäsong. Man avslutade med att efter förlängning förlora DM-semifinalen mot Marieberg från Bjärtrå. I slutet av 40-talet spelade Alfredshem ytterligare ett par bandymatcher men då av hockeyspelare som "kallats" till match.

Att det finns skillnader mellan europeisk och nordamerikansk ishockey står klart och möjligen har de traditionellt spel- och skridskoskickligare européerna avstampet i bandyn att tacka för detta. Beskrivningen av den vindsnabba ryska bandyn med "smarta dribblingar och kombinationer i högt tempo" tycks definitivt förebåda den sovjetiska ishockeyn och på samma sätt kan man ana att det var Alfredshems skridskoskickliga bandyspelare som beredde vägen för ishockeylagens kommande storhet.

/Mikael Uhlin